skotfäste
juli 2009
Igår var det äntligen tillräckligt fint väder för att vi kunde ta oss ut med segelbåten igen. Det är skönt att få komma ut på havet lite. Jag och dottern låg mest i ruffen och tittade på himlen genom pikluckan, kände vinden som svepte in över oss och lyssnade på vågornas kluckande mot skrovet. Vi gick, som vanligt, in till en av våra favoritöar. Vid tilläggning blir det alltid lite stressigt eftersom det är mycket som ska göras på en gång och mycket som måste bli rätt för att man hamna där man hade tänkt sig och inte grundstöta. Igår hände plötsligt det som inte får hända: vi tappade ankarlinan! Utan ankare driver båten med vinden. Vi såg linan sakta sjunka genom stora stim av brännmaneter. Ibland har man ändå verkligen tur i oturen, för på klippan som vi försökte lägga till vid satt en dykare, som snabbt hoppade i bland alla maneterna och kunde meddela att tampen låg på en klipphylla på 4 meters djup och inte på botten 10 meter längre ned. Vips så hade vi fått upp vår ankarlina och kunde lägga fast båten. Vi bugar och niger och tackar! Du är vår vardagshjälte! Nästa gång ska vi kolla våra knopar bättre.
Inlägg
3 kommentarer:
Vet inte om jag tittat på din sida förut. Nu finns det i alla fall många härliga tolkningar av 365-teman. Måste komma ihåg att titta in här ofta.
Ha en skön vecka, med många fototillfällen hoppas jag.
Snygg bild! :)
Så snyggt å härligt stilrent. En bild som ända rymmer allt av det marina... känslan av havet, vinden och solen. Underbart!
Vilken tur i oturen att dykare fanns på plats :o)
Skicka en kommentar