Flygande middag

Jag tyckte att jag var smart och välplanerad. Sill till lunch och ungsbakad fisk till middag. Enkelt, lättillagat. Sköter sig själv i ugnen. Men som vanligt kom jag igång för sent med matlagningen och som vanligt drog det ut på tiden. Sonen kräver ju uppmärksamhet och mat regelbundet. Sova, däremot, vägrade han. Ingen uppmärksammade därför att dottern fick gå för länge utan mat och i slutskedet av matlagningen exploderade hemmet i skrik, gråt och gnäll från två minst sagt kinkiga barn, ett trött och ett hungrigt. Situationen löstes genom att dottern placerades framför ”Mamma Mu” på DVD:n i väntan på att potatisen skulle bli färdig och sonen somnade slutligen och sov... i tre minuter. Han vaknade med ett vrål när han upptäckte att han var ensam i sängen, just när vi skulle sätta oss till bords, samtidigt som dottern deklarerade klart och tydligt att hon inte tänkte äta någon middag. Med lite lock och pock och några bitar korv framför TV:n lyckades vi få henne att sätta sig vid matbordet där hon i rasande tempo lastade in falukorv och potatismos i munnen (alla måste få äta det de tycker om på midsommarafton) innan hon återgick till sin film. Sonen satt i sin babysitter och betraktade oss tyst i femton minuter, innan han högljutt berättade att han var ensam, fortfarande trött och inte hade minsta tanke på att sova. Inte ensam iallafall. Femton minuter. Det är ett hav av tid för en småbarnsförälder. Man hinner med massor på femton minuter. Det är till exempel inga problem att avnjuta en midsommarmiddag och hinna med lite vuxenkonversation på femton minuter. Man tycker till och med att man har tagit god tid på sig. Sen återstår bara disken. Tur att vi har diskmaskin!

365 bilder 2009 - blå (50/365) svensk hemsida canadensisk hemsida