maj 2009
Himlen brann igår kväll. Jag och min älskade satt och såg på en gammal film på någon perifer kanal. Jag vet inte varför jag reste mig från soffan och gick fram till köksfönstret, men där utanför flammar himlen i djupaste rött, med glödande moln i guld och rosa. Hjärtat slår ett extra slag och jag river åt mig kameran och jackan i språnget och är redan utanför dörren när jag ropar till älsklingen att ”Jag går ut ett tag” medan jag försöker lokalisera den snabbaste vägen ut ur villaområdet, mot den fria horrisonten. Löpande med älgkliv över kommunens nystådda gräsmattor inser jag att jag valt fel väg och är tvungen att vända tillbaka. Mörkret sprider sig snabbt över himlen och väl nere vi vägen återstår bara en röd kant längs trädtopparna. Det är fel objektiv på kameran och stativet står kvar hemma. Fumlande försöker jag göra de rätta inställningarna. Slutligen höjer jag blicken, drar ett djupt andetag, vässar koncentrationen, försöker hålla kameran stadigt med händer som skälver lätt efter språngmarsch och adrenalinpåslag och då, där i de sista flyende solstrålarna från kvällssolen, dör kamerabatteriet.
Inlägg
1 kommentar:
Hahaha! Jobbigt för dig, men bilden blev ju bra. Kul att se att du skriver lite också. Kram!
Skicka en kommentar